Modesty Mia

Den här boken håller jag på att läsa för tillfället. Har lånat den av en kollega, och den har legat i bokhyllan hemma, oläst, sedan februari. Jag har helt enkelt inte vetat om jag orkar läsa den. Varför? Min kollega berättade att det var en enormt gripande bok - hon grät typ hela tiden då hon läste den. Men nu har jag tagit tag i den och har inte många sidor kvar.

Jag läser den på bussen, vilket innebär att jag måste lägga band på mig för att inte börja storböla offentligt. Den är inte sötsliskigt sentimental, absolut inte. Snarare "rakt på", skriven med ett uppriktigt och ärligt språk som griper tag.

Men som sagt, den är så himla sorglig!! Jag satt idag på bussen med  brännande tårar i ögonen och en stor, ond klump i halsen. Skulle just varit snyggt om jag storgråtandes kommit in på jobbet. Var tvungen att slå ihop boken och försöka tänka på något annat.

Så här står det på baksidan av boken:
Sten och Carmen är det snygga storstadsparet med ett till synes perfekt liv. De är båda unga och framgångsrika inom reklamsvängen, de tillhör Amsterdams innekretsar och är lyckliga föräldrar till en liten dotter. Gott om både pengar och vänner.

Men tillvaron vräks omkull när de får beskedet att Carmen har bröstcancer. Medan hon tvingas till att byta ut sin bekymmerslösa livsstil mot en evighet av sjukhusbesök och strålbehandlingar uppför sig Sten sig som den stöttande och förstående maken, på dagarna - på nätterna blir han desto mer hämningslöst utlevande.

Plötsligt ställs den notoriskt otrogne rumlaren Sten inför det faktum att hans fru är döende. Hur ser äkta kärlek ut? Hur ska en god make vara?